I Opuwo i norra Namibia har Vanda svenska församling en vänförsamling. Samarbetet började efter att Namibia blivit självständigt år 1990.

Vanda kyrkliga samfällighet understödde då den lutherska kyrkan i Namibia genom att låta bygga en kyrkobyggnad på den lilla orten i bergstrakten i Kaoko. Kyrkan i Opuwo invigdes den 19 oktober 1994.

Då samarbetet mellan församlingarna inleddes hade församlingen i Opuwo 200 medlemmar. Idag är motsvarande siffra 4 000, och församlingsmedlemmarna bor utspridda över ett stort område. Det innebär vissa utmaningar för pastor Olavi Reinhold som sedan juli 2006 jobbat som pastor i Opuwo. 

Olavi Reinhold växte upp i ett kristen familj och säger att han i barndomen fick ett gott exempel från sina föräldrar. De gillade kyrkan och de gillade att sjunga. 

Då han som liten följde med till kyrkan och såg hur pastorn predikade, hur han förde sig och klädde sig, blev han imponerad. Han ville ta modell.

– Då jag kom hem från kyrkan tog jag mina böcker, gick in på mitt rum och imiterade exakt vad pastorn hade gjort. 

2002 blev Olavi Reinhold antagen tills studier i teologi och vid det teologiska seminariet var hans bästa ämne missionsvetenskap, läran om mission. 

– Då jag avslutat mina studier sa de ”Vi måste sända honom till Opuwo” eftersom det finns flera olika stammar här omkring. Och jag gillar Opuwo. Jag gillar staden och jag gillar mitt jobb, säger Olavi Reinhold.

Han beskriver församlingen i Opuwo som något av en ö i förhållande till andra församlingar, med omkring 200 kilometer till närmsta grannförsamling.

Till församlingen hör elva missionsstationer – en typ av utlokaliserade samlingsplatser. Fem av missionsstationerna är bemannade med missionärer, men som ensam pastor reser Olavi runt till alla elva för att hålla förrättningar. Han är ensam om att döpa och begrava. 

I februari besökte Vanda svenska församlings kyrkoherde Kristian Willis och församlingsrådets viceordförande Jeje Eklöf vänförsamlingen i Opuwo. Samtidigt undertecknade de ett samarbetsavtal som innebär att Vanda svenska församling fortsätter att stöda sin vänförsamling ekonomiskt i tre år framåt. 

– Pengarna hjälper oss att nå ut till missionsstationerna. Du kan inte gå 200 kilometer till fots. Det behövs bensin och det behövs böner, säger pastor Olavi.

Några av missionsstationerna är belägna i bergstrakterna och stundvis är det krångligt och farligt att röra sig där. Särskilt under regnperioden då vägarna kan blockeras.

Men framför allt konstaterar pastor Olavi att församlingen behöver ekonomiskt stöd för att kunna utarbeta en finansiell plan för framtiden. Mycket av det stöd som i tiderna lagts in till den lutherska kyrkan i Namibia har också dragits bort.

Den dag allt externt stöd upphör måste man klara av att upprätthålla församlingen. Samtidigt är behoven i församlingen många. Det finns stora behov av diakonal hjälp.

– Ni har bett för oss och haft oss i era tankar. Vi ber er att fortsätta be. Att ni stöttar oss, det är Gud som använder er församling för att vi ska kunna göra missionsarbete. Allt kommer från Gud. Genom bön kan vi lyckas, säger pastor Olavi.

Men även om det finns utmaningar i Opuwo så finns där också en växande församling med engagerade medlemmar.

– Det börjar i undervisningen. Många tycker om att höra om Gud. Människor ser också att församlingen hjälper dem som inte har något att äta och ber för de sjuka.

Text: Rebecca Pettersson

Den här texten har ingått på Vanda svenska församlings lokala sidor i Kyrkpressen.

--------

Tankar från ett besök i Namibia

Text: kyrkoherde Kristian Willis

Namibia är ett av Afrikas mest kristna länder och landet har en av världens mest dynamiska evangelisk-lutherska kyrkor. Till denna kyrka hör Opuwo församling. Jag besökte den nyligen, eftersom den är Vanda svenska församlings vänförsamling sedan över trettio år tillbaka. Jag skulle nu vilja dela tre tankar med dig som resan väckte hos mig:

• En fattig kyrka kan vara en rik kyrka och en rik kyrka kan vara en fattig kyrka: Opuwo församling har flera tusen mer eller mindre aktiva medlemmar – och en präst. Kyrkoherden i församlingen ansvarar för ett enormt område där den längsta missionsposten som prästen regelbundet besöker är lika långt borta från Opuwo kyrka som Vanda är från Åbo. Församlingens kyrka är i behov av en grundlig reparation och församlingen har inte alltid haft råd att betala lön åt sekreteraren som är den enda andra anställda i församlingen. Opuwo församling är fattig, men trots de ekonomiska utmaningarna är kyrkan full av gudstjänstdeltagare varje söndag. När nu vår – ännu för tillfället extremt förmögna – kyrka går mot knaprare tider här i Finland kan vi trösta oss med att mindre pengar inte behöver betyda mindre kyrka – det kan också bli tvärtom.

• Byråkrati kan vara en bra sak. Finlands evangelisk-lutherska kyrka beskylls ofta för att ha oflexibla strukturer och långsamma beslutsprocesser. Men har du tänkt på att byråkratin också skyddar kyrkan, dess medlemmar, anställda och lära? Namibias lutherska kyrka är inte en liten kyrka, den har nästan en miljon medlemmar, men den tampas ständigt med ogenomskinlighet, ineffektiv förvaltning och ekonomisk kortsiktighet. En välskött förvaltning, det vill säga positiv byråkrati, är något som varje kyrka borde ha. Tack gode Gud för finska kyrkans duktiga tjänstemän som förvaltar våra kyrkoskattemedel väl.

• Kyrkan kommer inte att försvinna. Det finns gott om lediga sittplatser i de flesta kyrkor i Finland om söndagarna. De tomma kyrksalarna kan få oss att tänka att kristendomen håller på att tappa fotfäste i världen, men globalt sett är det inte så. Kyrkan håller på att växa i många länder, varav ett är Namibia. När Opuwo församling grundades för cirka tre decennier sedan hade den ett par hundra medlemmar. Nu är medlemsantalet över 4 000. Medan kyrkans tyngdpunkt skiftar från norr till söder är det bra att komma ihåg att Gud fortfarande är lika verklig som han var när våra kyrkor ännu var fulla. Och knappast är Gud klar med att verka i Finland heller. Han brukar överraska när vi förväntar oss det som minst.

Kristian Willis är kyrkoherde i Vanda svenska församling.

Den här texten har ingått på Vanda svenska församlings lokala sidor i Kyrkpressen.